något märkligt som hände för ett tag sedan var när vi brunchade ett stort gäng och jag kom först till bordet där Elias 3 år satt ensam. jag som inte känner några småbarn vet liksom inte vad man ska prata med dem om så värsta pinsamma tystnaden uppstod och han stirrade på mig som om jag vore en idiot.
jag ba Ööööh… Gillar du tåg? hahaha. vi ba:
